klipptiden

Suck, då måste man ta sig an att försöka kamma ut dreadsen vid bakhuvudet igen. Plågsamt är vad det är.
-
För det första känner jag mig ofta väldigt liten och töntig då jag går och klipper mig. Jag kan liksom inte se den där frisören (med den perfekt glansiga frisyren och den moderiktiga klippningen) i ögonen då min egen lilla hög av slitna hårstrån snarast kan jämföras med ett knippe trasigt fiskenät.
Sen finns det nån slags oskriven lag om att man ska ha en lång pratstund med frisören, vilket jag helt enkelt inte klarar av. Jag kan inte säga någonting alls av vettigt slag under press. Det blir mest tystnad.
-
Hon hälsade så där tjeckt och efter att jag förklarat att jag skulle klippa mig frågade hon om torsdag nästa vecka gick bra för mig, jag tog upp mitt fullklottrade schema ur skolväskan och kände mig som en pluggis. En 12-årig sådan.

 


haha, hittade en skitful bild på mig och JulleGulle



  Kommentarer
Postat av: M

det är ju bara evelina som bloggar, vars håller ni andra hus?

2010-09-21 @ 15:11:54

    Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
 
 
RSS 2.0